Behandlingens effekt

Detta kan mätas både utifrån vilka symptom man har, men också utifrån tarmslemhinnans utseende vid endoskopiska undersökningar och hur blodproverna ser ut. Man får i varje enskilt fall ta ställning till vilken grad av remission man vill uppnå, även om patienten mår bra kan man ibland som läkare vilja behandla eventuell kvarvarande inflammation för att undvika komplikationer i framtiden.

Det är också viktigt som patient att veta att även om inflammationen är under kontroll kan man trots detta uppleva kvarvarande symptom, som t.ex. trötthet under en längre tid. Tröttheten kan ha många olika orsaker, såsom järnbrist och näringsbrist. Det kan också vara en allmän utmattning efter det skov man gått igenom, utan att man hittar något avvikande i blodprover, och kallas i dessa fall fatigue.

Det är heller inte ovanligt att patienter med IBD även kan lida av en samtidig IBS (Irritable Bowel Syndrome). IBS kallades förut för kolon irritabile, och är en åkomma där man under en längre tid har besvär från mag-tarmkanalen, i huvudsak bestående av oregelbundna avföringsvanor, svullnadskänsla och smärtor. IBS är en ofarlig åkomma och man har inga tecken till inflammation i mag-tarmkanalen vid detta tillstånd. För att särskilja de olika tillstånden krävs oftast nya endoskopiska undersökningar och blodprover för att minimera risken för onödig behandling.

Generellt kan man säga att risken finns där sjukdomen är aktiv och man tror att det är inflammationen i sig själv som via cellförändringar driver det vidare till utveckling av cancer. Vid Crohns sjukdom i tunntarmen finns en relativ ökad risk för tunntarmscancer Har man haft en utbredd tjocktarmssjukdom så har man en ökad risk för cellförändringar och cancerutveckling, och ska undergå regelbundna coloskopier

Det är extremt ovanligt med tunntarmscancer (i medeltal under 2000-talet bara 85 nya fall/år i hela Sverige) medan tjock- och ändtarmscancer är vår tredje vanligaste cancerform (i medeltal under 2000-talet 5535 nya fall/år i Sverige). Detta gör att även om risken för tunntarmscancer är upp till 20 gånger förhöjd så är risken nästan försvinnande liten medan den verkliga risken för tjock- och ändtarmscancer, som ju är så vanligt även hos dem utan inflammatorisk tarmsjukdom, blir än mer vanlig.

För att försöka undvika att cancer utvecklas brukar man erbjuda övervakning med endoskopi efter 10 års sjukdom, det är nämligen först då som man i studier sett att risken börjar öka för dem med inflammatorisk tarmsjukdom. Det finns även en del andra faktorer som verkar öka risken för att utveckla cancer i tjock- och ändtarm och det är framför allt om man blev sjuk i sin tjocktarm i väldigt unga år, har flera släktingar som utvecklat cancer i tarmen eller om man förutom sin tarmsjukdom även har leversjukdomen primär skleroserande kolangit.